Vi har fått en ny häst🥳❤️ Ett trevlig litet sto. Efter fyra veckor var skorna lösa, suck!
Hovslagaren skulle kommer… om ytterligare 4 veckor, dubbelsuck!
Det var sommar och vi bor in the middle of nowhere, ingen chans att jag skulle få tag i en annan hovslagare.
Så jag samlade ihop lite verktyg, smörjde min ömma rygg med liniment och gick ut för att ta av skorna. Första skon vänster bak -min favoritsida när det gäller mecka med hovar- gick ganska bra. Så skulle jag ta höger bak. Det visade sig att hon inte kunde lyfta denna hoven eftersom hon var så öm och ovan att belasta den oskodda andra sidan. Hon drog bort hoven ganska våldsamt 😵
Nu kunde jag ha bråkat med henne (hon är ändå ganska liten, med kraft hade jag kunnat hålla hennes fot, en stund i alla fall) och till slut varit tvungen att avbryta och vänta tills nästa dag, tills hon hade vant sig att belasta den hoven som var barfota. Men då hade jag förstört en hel del av vårat ännu ganska skör förhållande och nybyggd förtroende.
Istället hämtade jag min dotter. Vilken genial drag av mig – låter henne bråka med hästen istället.
Nej, jag skojar! Dottern fick ställa sig vid hästens huvud – med ett stort förråd hästgodis i fickan. Nu började jag lyfta den ”svårtlyftade” hoven och hästen fick belöning för det minsta korta stund hon kunde belasta den ömma hoven. Inom 5 (fem!) minuter hade vi lärt hästen att håller upp hoven så pass att jag kunde dra ut sömmarna en efter en och jag fick av skon utan bråk. Tjohooooo!
Så framhovarna – samma procedur. Till slut var hästen barfota och vårat förhållande inte skadat. Min dotter kan möjligtvis har lite problem nu framöver att hästen är ut efter hennes fickor – men hon vet hur hon kan löser det!
5 minuter! Detta är belöningsbaserad träning at its best tycker jag. Att man kan använda det vid behov och löser en komplicerat situation så bra som möjligt för både människan och hästen!
Hur hade du löst situationen???
