-Piska honom tills han går framåt!-

Det var precis vad jag hörde på ridskolan. Vid 14 års ålder bestämde jag mig för att sluta där och då, övertygad om att jag aldrig skulle återvända.

Jag älskade hästar, men jag ogillade hur vi skulle hantera dem. Jag kände att det var fel, men jag visste inte hur det kunde vara annorlunda. Att sluta verkade vara det enda alternativet.

Men när man har hästviruset så har man det. Hästarna smög sig tillbaka in i mitt liv. Vid 30 års ålder hade jag flyttat från storstaden i Tyskland till glesbygden i Sverige och plötsligt fanns där en stor gräsmatta bakom huset… och mina första två hästar flyttade in. Jag visste hur jag INTE ville hantera dem och upptäckte att det fanns så många andra sätt att träna, hålla och rida hästar. Jag lärde mig allt jag kunde, experimenterade, hade roligt med hästarna och ibland kände jag mig väldig förtvivlad.

Det tog mycket tid, många kurser, böcker och försök. Och nu har jag hittat ett sätt att sammanfoga all kunskap jag har samlat på mig genom åren.

Resultatet är en enklare och roligare vardag som hästägare!❤️